Fargo

Så, eftersom detta är en blogg som främst handlar om film så passar det sig ganska bra att jag skriver om vilka filmer jag sett. Jag hade tänkt lägga upp det som så att när jag sett en film så går jag in här på bloggen, skriver en kort åsikt om vad jag tycket om filmen och därefter sätter ett betyg med hjälp av betygsskalan 1-5. Just den här betygskalan brukar det bli mycket bråk om, därför förklarar jag nu för er vad dom olika betygen motsvarar enligt mig. Kom ihåg detta!

1 – Underkänt                                                                                                                                                                                             2 – Godkänt                                                                                                                                                                                                 3 – Väl Godkänt                                                                                                                                                                                           4 – Mycket Väl Godkänt                                                                                                                                                                            5 – Mästerverk

Första filmen ut:

Fargo

Jag kommer ihåg när jag var mindre, runt 6-7 år och jag fick Fargo på VHS av min farmor i julklapp. Mina föräldrar anade genast att detta inte var en film en 6-åring borde se och tog därför på sig ansvaret att se den en gång och därefter välja ifall jag skulle få se den eller inte. Jag fick såklart inte se den och det är först idag som jag kan förstå varför mina föräldrar inte lät mig se den just då. Den är ju jävligt våldsamm trots allt. Våldet som förekommer i Fargo är dock alldeles nödvändigt att porträttera för att ge oss tittare den rätta känslan av hur rå verkligheten kan vara (den är baserad på en verklig händelse) och känns aldrig överflödigt eller onödigt, även fast vissa scener mot slutet etsat sig fast på min näthinna redan. Peter Stormare och Steve Buscemi passar perfekt som kallblodiga kidnappare och den ständigt underksattade William H. Macey gör även han ett bra jobb som den, tja, oroliga familjefadern! Med mycket våld, lite humor, bra historia och bra skådespelare lyckas iallfall bröderna Coen göra en riktigt bra film och jag väntar ännu mer nu än innan på No Country For Old Men.

4/5